Robins bokrecension
Kriget kommer
Boken heter Kiriget kommer, författaren heter Torsten Bengtsson.
På bokens omslag så fanns det två nazister och en av dom tittade på en pojke.
Det handlar om att andra världskirget och nazisterna hade invaderat Danmark och pojken Olof hatade nazister.
Hans bästa kompis Nisse och hans låtsas pappa Larsson smugglade ut judar ur Danmark. Judarna som dom smugglade ur sist varn en mamma och et litet barn.
Nisse hade blivit skjuten av nazisterna när han försökte fly från dom.
Larsson ville att Olof skulle smuggla ut den sista juden.
Han ville at Olof skulle göra det för att nazisterna skulle nog inte misstänka ett barn.
Olof vet inte vad han tar sig in på.
Olof är huvudpersonen och han är 15år. Han är väldigt ärlig och snäll. han har brunt hår och ett blekt ansikte.
Boken var ganska lättläst.
Jag tycker att den var bra för att jag gillar att lära mig om andra världskriget och jag är glad att jag valde den.
Hamna i helvetet
Den andra boken jag läste heter hamna i helvetet och författaren heter Gottfarb S.
Jag är inte säker på vilken bild det är fast jag tror att det är det tyska tortyr lägret Aushwitz.
Boken handlar om andra världskriget och om Hitler och judarna.
Ibland så handlade det om Hitler och hans planer och dom som försökt döda Hitler.
När det handlade om judarna så fick man veta hur dom hade dött och blivit behandlad.
Hitler hade sån tur. En gång så försökte en man lägga en bomb under bordet när hitler hade ett möte. När bomben utlöste så dog allihop, förutom Hitler.
Hela världen tyckte att nazisterna var dom värsta av alla och så förklarade europa och amerika krig mot dom.
Huvudpersonen är Hitler, han är grym och han hade en rolig mustach.
Boken var lättläst.
Jag gillar andra världskriget
Bokrecension
Det var en kille som var väldigt duktig i fotboll. Det enda han ville var att träna. Men han var också väldigt intreserad av en tjej i klassen. Han kunde inte välja om han skulle gå på träningar eller träffa tjejen. Han hade också det väldigt jobbigt hemma. Hans mamma och pappa hade precis skiljt sig. Men killen skulle inte ge upp han var hos mamma och pappa varannan vecka , hos tjejen ibland och när han hade tid så tränade han mycket fotboll. Han sa varje gång han såg pappa och mamma att varför skulle det bli så här ? Varför är det inte bättre att flytta ihop och må bra istället ? Det var vad dom gjorde efter att killen hade tjatat på dom. Dom flyttade ihop igen och kunde leva ett bra liv!
Författare, Bengt-Åke Cras
Titel, En mot alla
Omslag, Mikael Eriksson
Tryckt hos, AiT Scandbook AB, Falun 1998
Mohamed
Den talande krokodilen
Det var en gång en talande krokodil. Han borde i en stort och smuts sjö. Han var en grön krokodil. Han hade en stor mun och stora tänder. Han hade en lång svans och var ganska tjock krokodil. Han var en ganska lång och ensam krokodil. En dag var han hungrig och hade inte tillräcklig med maten.
Han hade bestämde sig för att ge sig till stan. För att äta god mat. När han var på väg såg han en affär som man köper kläder . Den talande krokodilen gick in i affären skulle köpa en hatt och en vår jacka. Men han hade inte tillräklig med pengarna. Han frågade mannen som ägde affären.
Men mannen blev så rädd att han sprang i väg. Den talande krokodilen fick gratis hat och vår jacka. När han var på väg för att leta något att äta. Då såg han en liten pojke som gick med sin mamma. Krokodilen sa till sig själv vad gott det kommer att bli det. Han hoppade på mamman och åt upp henne.
Han tåg pojken och skär hans hals och sprang i väg med hans kropp. När krokodilen var hemma grillade han kroppen och åt upp dom. Krokodilen hade aldrig har varit så mätt.
Slut
Daniels Saga
Lägenhet 13
Det var en gång en fattig familj som bodde i ett fattigt och dåligt distrikt
för inte så länge sedan . De var rätt så ''rika'' i slummen men i den riktiga
världen var de utfattiga. Familjen bestod av en mamma , pappan hade dött . En
son med sömnproblem och en till ,äldre, son som tänkte på sig själv .
Mamman hade hella tiden fullt upp med att försörja familjen och att ta hand om sina barn ,
13 och 18 år gamla . DEn yngsta hette vägg och den äldsta hette cement .
Deras pappa , som deras mamma bara sa hade lämnat dem , hade varit knäpp i
huvudet och valt namn på saker som man ser varje dag. Cement och väggar.
Barnen gick inte i skolan . Men det fanns en frivillig skola med inga lärare alls.
Lärarna var barn . Varj dag så uppträdde ett barn som lärare.
Alla gick i samma klass , oavsett ålder .
Det fattiga distriktet låg i norra polen , det hade från börjat varit ett ställe där man avrättade judar
under andra världskriget , det hade de bevittnat med egna ögon. Vissa av liken fanns fortfarande kvar , förkolnade
och med lite hår.
Distriktet var Ca. 15km2 Stort. det bodde Ungefär 5000 Ruttna , gamla , fattiga människor där .Gatorna styrdes av gäng och
det fanns ingen polis . De hade stängt av området och regeringen tillät bara att
mat och saker som behövdes skulle åka in.
Cement var ute och gick i det kalla , mörka vädret.
Men vad ingen annan än honom visste var att han hade , med hjälp av en uråldrig bok som han hade hittat i soptunnan kunnat
Ta sig ut ur portarna.
Varje familjemedlem hade en egen hemlighet som de gick och ruvade på.
Cement hade sett sin mamma experimntera med hjälp av svart magi och framkalla onda demoner i rummet. Cement vågade inte fråga vad
hon höll på med , så han försökte att glömma det . Men det allra förskräckligaste var
när han såg att Vägg höll på med värre saker än sin mamma.
Han hade på sig ev dräkt gjord av människohjärnor och en hatt gjort av fötter.
Han hade en svart och , konstigt nog , en oval kittel .
Han hade flera olika sorters ögon.
Och vad Cement trodde var själar.
Han håll på med att uttala besvärjelser och andra hemska saker.
Cement visste att han måste ta tag i det hela . Han samlade familjen och bad om att få veta vad de
höll på med.
De erkänge och han sa om sin plan .
Tillsammans utarbetade de en plan on hur de skulle få ut alla och sedan hypnotisera regeringen att släppa ut dem.
Regeringen fick ju inte veta att de höll på med magi i lägenhet 13.
De skulle agera den trodje oktober 1955.
Nästa dag.
Mamman , cement och vägg gick till springan som cement hade gjort med hjälp av
sin gamla magibok.
Nu var de utanför och äntligen såg de världen som den nu var.
Den var ungefär likedan som distriketet de lever i.
Deras plan var att gå till regeringen och förgifta dem med en speciell dryck gjord på människoögon och
därefter hypnotisera dem.
När de hade gjort det skulle de tre , tillsammans, uttala en besvärjelse som sövde
dem .
Och så gjorde de det. Det visade sig vara knepigt och när de väl var framme...
Så åkte de FAST .
De avrättade mamman och cement med en kvin som man skar mat med .
Långsamt dödade dem först cement och sen mamman .De skar bort hans fötter , händer , finger för finger , avlängsnade ögonen och brände bort
huvudet . Mamman fick en mindre plågsam död , de duschade henne med frätade syra tills hon dog.
Den enda som var kvar av de ursprungligen tre familjemedlemmarna var Vägg.
Regeringen hade ingen ide om vad de gav sig in på . Det han hadde hållit på med var
att sammanbinda krafterna hos alla de tre . Men uppdraged hade misslyckats , men inte helt.
När de dog så fick han krafterna från alla de 3.
Det enda han sa till dem var :
Dödens mening....
De fängslade in honom och smetade in honom med ostpulver i källar'n.
Råttorna kom fram och började gnaga på han . Men medans de gnagde så gnagde de ochså
på repen. Han kom fri och samlade all sin kraft och riktade den mot regeringen.
Det de fick utstå var väre än hans mamma och hans brors öde .
Vägg bombarderade muren med sin tankekraft och släppte människorna fria.
SLUT
EGON!Ôô
Det var en gång en drake som rövade bort en prinsessa och spärrade in henne i sin grotta. Alla trodde att prinsen skulle rädda henne, men han var tvungen att jobba över och glömde bort henne. Istället högg prinsessan av drakens svans och gjorde en handväska av den. Efter som att draken hade ont så begav han sig till draksjukhuset.Då hade prinsessan fritt fram att smita från den onda draken. Prinssesan gick omedelbart till alla byar i drak staden. Och fick då med sig en stor arme som hon utbildade till ¨drakriddare¨. Prinsessan gick till attack men draken var redan död på grund av ¨sorg¨. För i själva varket var draken förälskad i prinsessan men vågade aldrig berätta för henne.
Länge leve prinsessan lyckliga i alla sina dar!:D
Martins saga
Det var en gång en Pojke som hette Jens och han älskade djur.Han hade 7 Katter och 5 hundar och 15 fiskar. han har en syster sin heter Olivia och är 5 år En dag skulle Jens och hans syster ut i skogen och bygga en koja Dom hade med sig en hammare och massa spikar.
Efter en vecka var dom klar med kojan den var inte så stor men båda fick plats i den En dag när dom var vid kojan Hittade dom en groda dom döpte den till Erik. dom lämnade kvar grodan i kojan en dag när dom gick hem och åt och när dom kom tillbaka då var grodan borta!
Dom gick och letade efter den dom fick gå i 3 minuter sen hittade dom grodan den var i en liten beck 10 meter därifrån den dagen bestämde som sig för att behålla grodan hemma hos Jens och hans syster. efter några dagar sa deras föräldrar att dom inte fick behålla grodan men det ville dom men dom fick inte så dom gick till becken uppe vid kojan och skulle lägga tillbaka grodan när dom var framme vid becken såg dom en fisk i vattnet och vågade inte släppa i grodan , så dom gick tilbaka till kojan för att seja hejdå till grodan Plötsligt ser dom en till groda en Mamma groda och en Pappa groda och två syskon Då kom Jens på att det var inte deras groda han hade redan en Familj .
Sofies saga
Det var en gång en liten pojke som hette Peter. Det var lite före julafton. De enda han hade önskat sig var att få träffa jultomten. Hans föräldrar frågade honom hela tiden om det inte var något annat han önskade sig. Han svarade alltid nej. Föräldrarna var väldigt oroliga eftersom de visste att jultomten inte fanns på riktigt. De kom på att Peters farbror Elias kunde klä ut sig till jultomte.
Nu var det bara 2 dagar kvar tills julafton och Peter hade tjatat varje dag hur mycket han ville träffa jultomten. Peters pappa, Thomas, hade en dag varit och köpt en jultomte-dräkt. När han kom hem från affären såg Peter påsen och trodde att det var en julklapp till honom. Han vart så himla nyfiken och ville verkligen veta var det var i påsen. Han sa att han skulle gå och lägga sig, men egentligen väntade han bara på att hans föräldrar skulle somna så han kunde få se vad det var i påsen. Peter var trött och på väg att somna flera gånger men han lyckades hålla sig vaken. Nu hörde han att föräldrarna gick och la sig. Han gick ner och såg att påsen låg kvar på samma ställe.
Nu stod han med påsen i handen och han tyckte det var jätte spännande. Han öppnade påsen och såg att det var en tomte-dräkt i. Han vart väldigt besviken och fattade ingenting. Men sedan såg han att det låg en lapp längst ner. På lappen stod det: Hoppas dräkten passar Elias ! /Thomas.
Nu vart Peter ännu mer förvirrad. Finns inte jultomten? tänkte han. Han gick genast upp och la sig. Även fast han inte ville så grät han. Han kunde först inte somna för han tänkte så mycket på det som låg i påsen. Men tillslut somna han.
Dagen efter ville inte Peter stiga upp först. Det var dan före julafton. Peter var ledsen hela dagen och Thomas och Christina, Peters mamma, undrade vad som hade hänt. Peter berättade inte utan var bara men ledsen. Det var nu kväll och Peter ville inget annat än sova. Han gick snabbt och la sig.
Nästa morgon när han vaknade kom han på att det var julafton. Han vart så glad! Men sedan kom han på det som låg i påsen. Han var inte lika glad nu nå längre. Hans föräldrar kom in och dom var väldigt glada. Peter spelade med eftersom det var julafton trots allt. Han tänkte inte på påsen nånting på nästan hela dagen.
Nu var klockan 6 och Peter hade hört att det är då som jultomten kommer. Han hörde att någon ringde på på dörren. Han rusade dit och öppnade den. Det var jultomten som stod där utanför. Han kunde inte tro det. Men sedan kom han på det med påsen. Han gick fram till jultomten och ryckte av skägget och sa: Jag vet att det är du Elias !!
Elias, Thomas och Christina bara stod där och visste inte vad dom skulle ta sig till. Dom gick och bad om ursäkt och tillslut hade Peter lugnat ner sig och förlåtit dom. Så jultomten finns inte på riktigt? frågade Peter bekymrat. Precis som Thomas skulle svara ringde det på på dörren. Alla kollade på varandra och tänkte på vem det kunde vara. Peter gick och öppna. Utanför stod den riktiga jultomten, med släde och allting! Han vart helt förvånad. Dom andra kom och kollade och vart också förvånade. God jul Peter! sa tomten och gav honom en säck med presenter. Tack så mycket! sa Peter. Och god jul till er andra också, sa tomten. Tomten var precis på väg att gå när Peter frågade om han kunde stanna. Tyvärr sa tomten, jag måste åka vidare till andra familjer. Okej, sa Peter lite besviket. Men jag kommer tillbaka nästa år ! sa tomten. Gör du? sa Peter och nu vart han riktigt glad. Ja, jag lovar! svarade tomten. Tomten gick till sin släde och åkte iväg.
Ska du inte öppna dina presenter? frågade Christina. Jo! svarade Peter och öppnade alla med en gång. Det var bara presenter som Peter hade önskat sig fast inte sagt något om. Var presenterna bra? frågade Christina. Dom var bäst! sa Peter.
Nu hade det blivit sent så Peter skulle sova. Har dagen varit bra? frågade Thomas och Christina. Ja, det var den bästa dagen i mitt liv! svarade Peter. Vad bra då! svarade Thomas. Ja. God natt, sa Peter och somnade direkt. SLUT!
Jonathans saga
Det var en gång en godisbutik som låg i en stad som hette Smaskestan . I den fanns klubbor i alla färger och kolor och annat smått och gott. En kväll när butiksägaren Kalle skulle stänga butiken hände något konstigt. En klubba svävade runt i luften. Kalle hämtade en håv direkt och försökte fånga klubban med håven. Men när han svingade håven mot klubban försvann den mitt i tomma intet. Kalle bestämde sig för att gå hem och lägga sig.
Nästa morgon när Kalle kom till sin butik var alla klubborna borta . Det fanns inte en enda kvar! Kalle sprang till lagret för att kolla om det fanns några kvar. Men inte en enda fanns där. Kalle letade hysteriskt efter klubborna men han kunde inte hitta dom nånstans. Han sprang ut och frågade om någon hade sätt några hundra svävande klubbor. Men folk bara trodde att han var galen.
Kalle fortsatte jobba. Men på lunchen gick han till en park som låg i närheten. När han kom fram såg han alla klubbor ligga som ett spår till en lada. När han kom in i ladan låg det massa godis och snacks. Det stod en skottkärra där. Han tog den och lassade på allt godis ok körde den till hans butik. Dagen efter kom många folk och ville köpa godis. Det finns kvar även i dag…………
Josefine Jönssons saga.
Det var en gång tre feer som bodde i ett rött hus. Det röda huset ligger brevid en liten sjö. En dag skulle dom till skogen. I skogen skulle dom plocka bär för att göra en paj. När dom hade plockat färdigt så gick dom hem och började med pajen. Feerna hade plockat blåbär. Först började dom med degen, sen kom en av feerna på att dom kunde trolla med en trollspö. Det gick fort för dom att göra pajen. När dom hade gjort klart pajen så ställde dom in pajen i ugnen. Dom fick vänta i ca 20-25 minuter på att pajen skulle bli klar. När pajen blev klar så bjöd feerna alla som bodde i närheten av feernas hus. Efter när några blev klar så började några gå hem till sig. När alla hade gått hem till sig så blev alla glada och nöjda när dom fick en liten bit paj. Feerna blev glada när dom fick besök. Nästa dag så skulle feerna till några andra feer som bjöd på en kopp te. Sen kollade dom i ett fotoalbum. Det var olika foton släcktingar. Sen åkte dom hem och gjorde mat. När klockan blev ca 22.30 så var alla trötta, så dom gick och la sig. Och alla var glada.
Så var denna saga slut.
Julius saga
DEN SNÄLLA BJÖRNEN
Det var en gång en stor och lurvig björn som aldrig gjorde någon illa. Han klev inte ens på de små myrorna som var överallt i skogen. Björnen hade varken en familj eller några vänner och han blev ofta retad för att han var så snäll. I skogen bodde också de tre rävbröderna som var långt ifrån snälla. Trots att de var så mycket mindre än björnen var de övertygade om att de kunde reta honom hur mycket de ville utan att han slog dem, och därför anordnades en tävling som gick ut på detta.
Fyra djur valde att delta och förutom de tre rävarna bestämde sig Sigge igelkott för att försöka. Sigge och rävbröderna begav sig till björnens hus och de bestämde sig för att gå in en och en.
Sigge började och knackade på björnens dörr. Bara några sekunder senare öppnades den och björnen kom ut med ett leende på läpparna. ”Hej!” sa han glatt. ”Kom in och drick saft med mig!”. Sigge blev förvånad men bestämde sig för att följa med in. Vad han då inte visste om var att den så kallade saften björnen hade inte var någon vanlig saft, utan den var förtrollad och kunde få vilket djur som helst att bli snäll, vilket han önskade.
En halvtimme senare öppnades dörren igen och Sigge kom ut. Rävarna mötte honom och frågade hur det hade gått. Svaret de fick var ”Björnen som är så himla snäll, förtjänar faktiskt ingen smäll”.
Rävarna blev rasande och den äldsta brodern bestämde sig för att knacka på björnens dörr. Björnen öppnade återigen med ett leende på läpparna och frågade om räven var sugen på saft. ”Nej, jag gillar faktiskt inte saft!” svarade räven kvickt. Björnen log och sa då ”Jag har alla drycker som finns i hela världen, kom i alla fall in och titta!”. Räven följde med in och 20 minuter senare kom även han ut och sa till sina bröder: ”Björnen som är så himla snäll, förtjänar faktiskt ingen smäll”.
De två återstående bröderna blev så rasande så de började skaka. ”Jag fixar det här nu!” sa den näst äldsta brodern och gick till björnens hus, men även han lockades in och kom ut en halvtimme senare och sa samma sak till brodern som fanns kvar: ”Björnen som är så himla snäll, förtjänar faktiskt ingen smäll”.
Den yngsta brodern blev så rasande så hela han kokade. Han sa till sig själv: ”Trots att björnen är så snäll, förtjänar han faktiskt en smäll!”. Han sprang till björnens hus och utan att ens knacka öppnade han dörren. Det skulle han inte ha gjort för precis innanför dörren stod en stor glasflaska som krossades. Innehållet i flaskan rann ut över hela golvet och några droppar hamnade i rävens mun. Det var då han förstod att det just var denna dryck som hade gjort alla så snälla mot björnen och inte ens han kunde vara elak längre.
Efter den dagen levde björnen och alla andra djur i skogen lyckliga i alla sina dagar. Det lönar sig att vara snäll.
Alexanders saga
Det var en gång en liten knubbig gubbe.Som bodde i en stuga i skogen.Han var så olycklig för han hade varit in brott i hans hem.Det hade varit flera personer i hans hus när han sov och dom tog alla hans pengar och allt värdefullt i hans hus.Men när dom kom nästa natt så var han på sin vakt och till slut kom några män i skogen och gick mot den lilla stugan.Han hade kokat varmt vatten och hällde det i den kastrull och ställde redo vid dörren och när dom sakta öppnade dörren kastade han det kokande vattnet på männen.Men dom vid dörren vad inga inbrotts tjuvar.Dom var gubbens vänner .Men när gubben berätta om dom vad som hade hänt så var dom inte så arga längre.Men dom ville hjälpa till och nästa natt så var alla i stugan och då kom det dom riktiga in brotts tjuvarna.Då hällde dom flera liter på inbrotts tjuvarna så dom sprang ifrån stugan så fort dom bara kunna och då sa gubben ”KOM ALDRIG HIT MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!”
SLUT
Clara Ivsjös saga
Det var en gång tre ankor som skulle gå till dammen som låg en bit bort och bada. På vägen till dammen gick ankorna förbi den stora mörka skogen. Det hade talats om den skogen. Att om man gick in där, kom man aldrig ut igen. Men den yngsta ankan som var den mest nyfikna av de tre, kunde inte låta bli att gå in i den mörka skogen. De andra två ville inte låta den yngsta gå själv, så de gick sakta efter. Skogen var den snabbaste vägen till dammen och det var så väldigt varmt den dagen. När de tre ankorna hade kommit en bit in i skogen hörde de stora klumpiga steg, de stannade och tittade sig tyst omkring. De fortsatt framåt ända tills de hörde en mörk röst och hörde stora steg som kom springade mot dem. De små ankorna sprang, och tänkte ”nej, det är trollet som kommer! ”. Ankorna delade på sig, och trollet tänkte, att den minsta ankan är nog den som är segast, så trollet sprang efter den minsta ankan.
Men det var fel, för den minsta ankan var den snabbaste av de tre.
När trollet har sprungit sig trött gör vi en fälla för trollet, tänkte de andra ankorna. Snabbt gjorde de en grop och lockade dit trollet.
Pang lät det så låg trollet nere i gropen. De tre ankorna fortsatte sedan mot dammen , där de fikade och badade hela dagen.
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!
SLUT
Henkes saga! :)
Klockan slog tolv och det var nyårsafton! Två killar firade tillsammans med deras familjer. Efter tolvslaget gick killarna ut själva och sa till deras föräldrar att dom skulle en bit bort i kvarteret. Men dit gick dom inte dom tog en hemnyckel och ganska mycket pengar sen så gick dom rätt ner i skogen och stannade där under natten. Dagen därpå gick dom till affären och köpte en massor av mat och några en gångs grillar och sedan ett element som gick på batteri. Dagen därpå när dom vaknade så kom dom överens att inte gå hem på ett bra tag. Där dom bodde i skogen växte dom upp ett par år och under dom åren hade det hänt mycket. Bland annat polisen hade varit och letat efter dom , dom hade hört många röster ropat efter dom men dom gömde sig bara. När inte familjerna var hemma så passade dom på att gå in och ta pengar och ibland lite mat. Men när killarna en dag skulle gå och hämta mat så var det öppet i huset och dom blev rädda och sprang. Dom gömde sig i skogens slänt inte långt ifrån huset. Dörren var fortfarande öppen men ingenting hände på säkert över tio minuter. Dom gick in i huset och på golvet framför dom låg en lapp. Dom tog upp den och läste "vi vet att ni tar pengar och mat från huset nu har vi bytt lås och kommer snart hem så antingen stannar ni där ni är så vi får se våra barn igen! Eller så går ni och ni får inte se oss på mer än ett år för vi ska snart flytta till Spanien i en lägenhet i ett år. Snälla kom tillbaka så åker vi allihopa!" Killarna tittade på varandra och ingen sa någonting till någon på ett bra tag. Ska vi gå hit imorgon igen sa Mattias till Anders som dom hette. Anders sa nej! Vi tar alla pengar vi hittar. Köper en egen lägenhet om två månader då jag fyller 18. Ingen får veta att det är vi som köper så vi köper en helt ny. Efter dom två månaderna så köpte dom den där lägenheten. Dom skrev ett brev till deras familjer och sa att dom bodde i en lägenhet och att dom levde ett normalt liv. Dom skickade brevet till Mattias hus. Dom skrev inte rätt adress och sånt för då skulle dom ju blivit påkomna. Dom fick tillbaka ett brev redan efter tre dagar. Dom hade inte åkt till Spanien. Dom skulle inte åka för dom hade inte tillräckligt med pengar. Mattias och Anders bestämde sig för att åka tillbaka till sina familjer och sedan åka till Spanien med dom när dom sålt lägenheten. Nästa dag åkte dom hem och dom knackade på där och så kom dom och öppnade och fråga vilka det var. svaret dom fick var : Jag är din son sa Mattias Anders sa : Och jag är hans bästa kompis! Hon började gråta släppte in oss ringde Mattias föräldrar , ringde polisen , bjöd på fika och precis när hon var på väg att säga något så knackade det på dörren! Men Maria som Mattias Mamma hette hann inte ens säga kom in innan Anders mamma och pappa stod i köket och bara kollade på varandra. Det första ordet sa Mattias. Han sa : Hej. Mattias mamma sa ingenting på en stund sen sa Anders : Hej. Då sa alla föräldrar samtidigt : Lova att aldrig mer göra så här! Mattias sa då : Vi lovar! Om vi åker till Spanien allihopa i två veckor! Då sa Maria det är bara börja packa vi tar flyget ikväll som vi egentligen skulle åka med! När dom kom hem igen så stod det nästan överallt på nästan alla staket i kvarteret "Efterlysta inte bara längre barnen utan alla i familjerna om ni sett något så kontakta genast polisen".
SLUT
Claras saga
Jag satte mig ner på Alices sängkant med en bok i handen.
-Nej! Inte den utbrast hon genast.
-Vad är det för fel på askungen? frågade jag förvånat.
-Men den läser du ju jämt! Använd din fantasi och kom på en egen saga!
Hennes stora bruna ögon lyste av hopp. Jag hade inte hjärta att svika henne. Så jag lade suckandes ifrån mig boken. Alice gav mig en tacksam blick.
-Vad ska den handla om då? frågade jag trött.
-Använd din fantasi, utbrast hon ännu en gång.
-Om man inte har någon fantasi då?
-Då får du allt komma på en saga ändå.
Det verkade inte som min lillasyster tänkte ge sig ,så jag lutade mig tillbaka och gav mig på ett försök att spela seriös sagoförfattare.
Det var en gång för längesedan en liten älva med hår lika glänsande som solen och vingar glittrande som stjärnorna,det vara bara en sak hon var missnöjd med. Hon var så liten att inte ett vanligt människoöga kunde se henne. Den lilla älvan levde ensam med djuren i den mörka tysta skogen. Hon hade aldrig haft några vänner, för dom enda som såg henne var de tråkiga myrorna och myggorna och dom förstod hon sig inte på. Hon hade inte ens minsta aning om vad dom sa,dom pratade ett så konstigt,surrande språk. Men en dag då älvan fått nog, bestämde hon sig för att bege sig iväg till den onda häxan i andra änden av skogen. Älvan hoppades att häxan skulle kunna trolla henne större,så att hon inte skulle bli så bortglömd. Det var dock en lång väg till häxan och älvan hade så fruktansvärt små och ömtåliga ben. Hon var helt slut efter bara några meter. Den stackars lilla älvan satte sig ner på en sten och grät.
-Om jag bara inte varit så liten! snyftade hon tyst.
I samma ögonblick kom en snigel krypandes i sakta mak förbi henne. Han stannade häpet då han fick syn på henne.
-Vad gråter du för lilla älva, frågade han medlidsamt.
Älvan blev så chockad att hon nästan trillade omkull, det var första gången någon utav småkrypen talade till henne.
-Ack,jag är så liten, suckade hon hjälplöst. Jag ville bege mig av till häxan så hon kunde trolla mig större,men varken mina små ben eller vingar orkar bära mig dit.
-Min kompis fågeln kanske kan ta dig dit, svarade han.
Sedan visslade han så högt att det ekade i hela skogen! Snart landade en liten domherre bredvid dom. Snigeln förklarade kortfattat älvans problem.
-Jag ser ingen älva! Utbrast fågeln.
-Där,sa snigeln och pekade på henne.
-Försök inte lura i mig något trams nu. Jag ser inte ett spår av en älva,svarade fågeln irriterat.
Älvan blev så bekymrad att hon klättrade upp på fågelns rygg och drog av den en fjäder. Fågeln hoppade till.
-Tror du oss nu då? ropade hon så högt hon kunde.
Fågeln hörde lyckligtvis vad hon sa och bad om förlåtelse. Älvan blev genast glad igen.
-Ta mig till den onda häxan! tjöt hon.
Fågeln nickade och flaxade iväg,med henne på ryggen. Kvar på stenen stod snigeln. Älvan vinkade och tackade ända tills han försvunnit ur deras åsyn. Fågeln flög henne genom skog,berg,dalar och moln, medan hon satt tyst och njöt av den friska vinden som susade i hennes öron. Hon hade aldrig någonsin flugit så snabbt! Lycklig och trött lutade hon sig fram över fågelns rygg och somnade. Hon drömde om den vänliga snigeln som varit så snäll att hjälpa henne. Snart vaknade älvan av en duns. Det var fågeln som slog ner sina stora fötter i marken och landade. Älvan satte sig upp och gnuggade sig sömnigt i ögonen.
-Nu är vi framme, visslade fågeln. Jag åker hem nu,för jag antar att du kan gå hem själv sen.
Älvan såg den stora porten som ledde in till häxans hus. Det var mörkt i den lilla dungen i skogen. Hon gick in genom porten och fann häxan vid en stor kittel.
-Åhhh, snälla häxa kan du hjälpa mig? Jag är så liten... kan du inte trolla mig större,bad hon.
Häxan vände sig surt om.
-Tjänst kräver gentjänst och eftersom du är så liten kommer du aldrig kunna hjälpa mig! sade hon.
Den stackars älvan blev ledsen,det var så sant som hon sagt. Men det fanns ingenting hon kunde göra,hur mycket hon än bad och bönade gav häxan inte med sig. Älvan fick börja promenera hemåt igen.
Efter flera dagar då hon nästan var hemma satte hon sig på en sten, det var samma sten som hon suttit på på vägen dit. Efter ett tag kom även samma snigel förbi.
-Hejsan lilla älva,har du inte blivit större än? Frågade han.
-Nej häxan vägrade,jag måste hjälpa henne med något för att hon ska förtrolla mig,men jag är för liten så det kommer aldrig att gå.
Snigeln stirrade argsint på henne.
-Jag har en plan!
-Berätta! sa älvan nyfiket.
Men snigeln skyndade sig iväg och kom tillbaka efter tio minuter.
-Du får flyga med fågeln dit igen och ta med dig den här lilla kniven. Det kommer komma en älg ut ur skogen och låtsas attackera häxan. Det enda du ska göra är att låtsas sticka kniven i honom så verklighetstroget du kan! Sedan löser älgen och fågeln resten!
Älvan tyckte det lät väldigt konstigt,vad skulle hon låtsas sticka en kniv i en älg för? Men hon följde med fågeln senare på eftermiddagen till häxan ändå. De landade snart utanför hennes port, precis som tidigare idag. Häxan kom genast ut ur huset.
-Vad gör du här nu igen?! vrålade hon ilsket.
-Säg att du är här för att plocka bär, viskade fågeln.
-Jag ska bara plocka lite bär. sa älvan oskyldigt.
I samma ögonblick kom älgen i full fart ut ur skogen,med riktningen på häxan,som genast började skrika. Älvan greppade tag i kniven och flög iväg mot älgen. Hon låtsades sticka kniven i hans hals. Älgen vände då riktning och sprang gråtandes in i skogen igen. Häxan sken som en sol mot älvan då hon vände sig om.
-Du räddade mitt liv lilla älva! jublade hon. Och självklart ska jag nu uppfylla din önskning.
Älvan förstod genast snigelns plan och log glatt tillbaka. Häxan höjde sina händer och riktade dom mot henne,plötsligt var hon 2 decimeter lång istället för två millimeter. Hon blev så glad att hon skrek rakt ut! Äntligen ! Efter tre år i mörker och ensamhet hade hon fått både vänner och sin önskning. Älvan flög tillsammans med fågeln hem och efter denna dag förändrades hennes liv,hon blev lycklig! Visst är det fult att ljuga,men om man verkligen förtjänar priset är det tillåtet ibland! Älvan, fågeln och snigeln levde ju sedan lyckliga i alla sina dagar.
Alice log mot mig då jag berättat klart.
-Var det där så svårt? frågade hon.
-Nej, svarade jag lugnt, det var visst inte det.
-Bra, då får du berätta en ny saga imorgon igen!
Jag stirrade skräckslaget på henne. Aldrig i livet tänkte jag tyst,men det kunde jag inte säga för då skulle hon börja skrika.
-Jag..jag ska på bio! utbrast jag plötsligt.
Det fick bli min räddning,för visst var det väl tillåtet med nödlögner ibland?
Eric nelsons saga
BAGAREN
Det var en gång en gammal gubbe som var bagare. Han bakade bröd,bullar och andra sortes fikabröd. En dag kom det en gammal tant in och sa att hon skulle ha 1000 kanelbullar inom en dag, för annars skulle hon ge bagaren en förbannelse så att han inte kunde baka bullar,fikabröd och bröd. Han sa att han skulle göra sitt bästa men han visste att det var omöjligt.
Han gick till affären för att köpa ingredienser till kanelbullarna. Han hittade allt utom kanel för att det var slut,så han gick till en annan affär,men dom hade också slut på kanel. Hur skulle han nu göra? Han köpte ingefära,en stark krydda som liknar kanel. Han gick genast till sitt bageri och började baka,timme efter timme,bulle efter bulle. Till slut hade han 1000 bullar med ingefära istället för kanel. Hur ska det här gå tänkte bagaren? Vi får hålla tummarna på att hon inte märker något. Nästa dag kom tanten in och skulle hämta sina bullar,först ville hon smaka på en bulle och se om dom var goda. Efter en stund fick hon så himla ont i magen så hon måste springa hem. tanten skrek jag bryter förbannelsen och du kan behålla dina äckliga bullar för dig själv!
Bagaren vart förstårs jätte glad att han blev av med den elaka tanten och förbanelsen. Men ett problem hade han ju fortfarande! 1000 äckliga ingefärsbullar som ingen ville köpa. Han funderade länge på vad han skulle göra med alla bullarna. Till slut fick han en idé! Bonden borta i byn hade ju en massa hungriga grisar som nästan kan äta vad som helst.
Han la ner alla bullar i sopsäcken och packa in dom i bilen,sen körde han iväg till bonden. Bonden blev riktigt glad och tackade genom att ge bagaren en julskinka till julafton!
Nans saga
Lauras äventyr.
Det var en gång, en tjej som heter Laura. Hon bor med sin farfar och fyller 18 år om en vecka och två dagar. Hennes farfar är en gammal trollkarl och Lena har lärs sig allt om trollkarl och magi av honom. En dag var de ute och tränade på magi, och plöslig ropade hennes farfar att han vill prata med henne. Laura gick mot honom och han sa:
-Laura du fyller snart 18 år, och nu måste jag berätta åt dig en sak!
-Okej, om vad? Frågade Lena.
-Du är kronprinsessan Laura Diamond av Diamant rike. Och jag är inte din riktiga farfar.
-Vad sa du? du måste skämta med mig!
-Det gör jag icke.
-Okej, kan du berätta allting för mig?
Han börja berätta att för 15 år sedan var hennes mamma drottning Lena, drottning över Diamant rike och hennes syster tog över rike . Nu sätter Lauras mamma i fängelse. Och det var en man som sa att när kronprinsessan Laura fyller 15 år kommer hon segrade sin moster. Där för vill drottning Lena att hennes barn ska lära sig allt om magi och politik.
-Betydde att jag måste åka till Diamant rike för att hjälpa min mamma och mitt folk? Frågade Laura med svagt röst.
-Ja, här! Sa han medan han tog upp ett halsband det var ett diamant hjärta. Och han sa att hon måste har en ring av kärlek plus den här halsband tillsammans .
-Hur kan jag hitta den? fråga Laura högt
-Det är när du älska en kille och han måste älska dig. Och här får du en pratande häst, hon ska visa dig vägen till riket.
-Okej, hej då!
-Lycka till!
Det var en lång resa, de var redan på halva vägen mot riket. Plösligt hörde Laura någonting, det kändes som att något följe efter henne och hon frågade Chania(häst).
-Hörde du någonting? Fråga Laura tyst.
-Ja, det känns som att något följe efter oss.
-Hallå!! är någon där! Ropa Prinsessan högt.
- Vad gör du Laura? Fråga Chania
-Okej! Jag kommer ut nu, ropa prins Danis.
- Vem är du? Vad heter du? Varför följe du efter… innan hon har prata klart sa prinsen.
-Okej… ta det lugnt! En fråga i taget.
-Jag heter prins Denis av Guld rike. Och du?
-Jag heter Laura.
-Prinsessan av Diamant rike, sa hästen.
-Okej, vad ska du?
-Jag ska till Diamant rike. Du då?
-Jag vet inte faktisk. Jag bara rida runt i skogen. Kan jag följe med dig? Fråga prinsen
-Jag tror inte det! Jag har mycket att göra där.
-Vad mena du?
-Jag måste döda drottning Lisa för att hjälpa min mamma och mitt folk.
-Jag kanske kan hjälpa dig!
-Nej, det kan du inte! Min moster är en häxa.
-Akta! Ropa prinsen. Det var en drake som spruta eld mot Laura och prinsen börja trolla ” 356 en drake ska blir en fågel”. Ett par sekunder blev draken en fågel.
-Tack! Jag visste inte att du kan trolla.
-Alla kungligheten kan troll.
-Hur är det Laura? Fråga Chania.
-Vi måste gå nu! nu har hon hittat dig.
På vägen till Diamant rike pratade prinsessan och prinsen med varandra. De berättade om allting åt varandra från när både två var liten till nu och lite om rikenas framtid.
-Vänta! Hör ni någonting? Frågade Laura och hästarna stanna.
-Ja, svarade Charlie prins Denis häst.
-Någon måste ha följe efter oss.
-Ja, nickade Chania på huvud.
Och senare drög en gammal trollkarl upp och börja trolla. Prinsen och prinsessan fick ett stor smält mot sig och han börja skratta:
-Ha… prinsessan jag måste döda dig och allihop innan du fyller år, sa han med stämt röst.
-Aldrig! Säger de samtidigt.
-I så fall… får vi ser, sa han och skrattade samtidigt. Och han börja trolla igen, men den här gången sprang både två mot trädet och ta skydd. Prinsessan Laura började trolla och sa:” Bims Sara Bims”. Men det hände ingenting för honom. Och sedan provade prinsen, men det hände ingenting heller. Plöslig sa Chania att: ”ni måste sammabetar ”.
-Laura nu! Ropade prinsen.
-Bims Sara Bims, säger de samtidigt. Och plöslig försvann den gammal trollkarl.
-Ja… Hur kan du veta det Chania?
-Hans svaghet är magi av kärlek.
-Hur mena du? Frågade prinsen.
-Dem som döda honom måste älska varandra och är född för varandra! Som ni, svarade hästen. Plöslig drög en ring upp på prinsessans finger. Precis som hennes farfar har berätta.
Det tar ungefär en vecka till Diamant rike och det är bara två dagar kvar till hon fyller 18 år. När de är framme, började dem planera att imorgon kväll ska de gå till fängelse(det ligger norr om Diamant slott) för att hämta drottning Lena. Drottning Lena och prinsessan Laura har inte träffa varandra i 18 år.
Nästa dag på kvällen började alla fyra rida mot fängelse. Dem måste får ut Lauras mamma innan imorgon. Prinsen och prinsessan smög in i huset med Diamant rikets soldat kläder, och säger till vakten att drottning Lisa vill att vi ska döda drottning Lena innan festen imorgon. När de får ut drottningen rider som mot stugan som ligger mitt i skogen direkt. När de är vid stugan frågade drottning vem är ni? Då sa Laura att:
-Hej! Mamma.
-Åh … Laura är det du?
-Ja, mamma det är jag och här är prins Dennis av Guld rike.
-Mamma du måste fixade den här innan imorgon, säger Laura och ta upp halsband och ringen.
-Hur får ni ringen? Frågade drottning och sedan börjar hon le” åh… förlåt!
I dag fyller prinsessan år men hon föddes klockan 00.00 på natten. Och alla fem har panerad ett plan till kvällens fest att de ska går till festen ungefär klockan 23.00 för att mittnatten måste de använda ringen och diamant hjärta mot drottning Lisa nu bildas det till ett diamant hjärta och omkring är det ringen som har formas att passa till diamanten.
-Nu är det dags Laura!
Kl.23.00 började alla rida mot festen. På festen började drottning Lisa tala till sitt folk att:
- Käre mitt folk! drottning Lena dog innan festen. Hon döda sig själv, jag är så ledsen att jag inte kan hjälpa min syster.
-Nej… drottning leva fortfarande!
-Vem är du? Fråga drottning Lisa med sin elaka röst.
-Jag… jag heter Laura och är kornprinsessan av Diamant rike!
-Det är inte sant!
-Jo… min syster! Laura är ditt barnbarn, sa drottning Lena.
Pling! Pling! Pling! Lät klockan, nu är det klockan 00.00 och prinsessan fyller 18 år.
-Nu! Laura och Denis ta upp diamanten, ropade drottning Lena.
-Nej… det får inte sluta så här! skrek drottning Lisa.
-Förlåt! Min syster. Och plöslig försvann drottning Lisa
Nu är det slut för drottning Lisa och drottning Lena är drottning över Diamant rike. Prinsessan Laura och prins Denis blev kornprinsessan och kornprins. Och dem lever i sina alla lyckigt dagar!
Robins saga
sagoberättaren
Det var en gång en pojke som älskade att berätta sagor tll sina vänner.
Men hans grymma farbror tyckte att det var dumheter.
Dom levde väldigt fattigt fast hans farbror var väldigt rik. Hans farbor hade en hel kista med säckar med guld.
När pojken hade fyllt 20år och hans farbror hade dött så fick han ärva allt som hans farbor ägde, även guldet.
Han blev överlycklig och slösade på en gång.
För det första så köpte han nya kläder för att de kläderna han hade på sig nu var slitna och han hade inga skor.
Sen så köpte han ett lyxit hus och han betalade människor för att han ville att dom skulle vara hans nya vänner. Han köpte till och med fina och dyra hus till dom. Sen när de skulle äta så gav han dom 10guldmynt var och brukade alltid berätta sina sagor till dom.
Han trodde att hans vänner tyckte att hans sagor var intressanta men de låtsades bara gilla sagorna så att han kunde ge dom mer pengar, och det gjorde han.
Efter 2 månader med lyx och vänliga och glada vänner så kom en man och sa att han inte hade betalat räkningarna på länge och att de skulle ta allting han ägde om han inte betalade nu.
Men han trodde inte på det och bad mannen att ge sig iväg.
Nästa morgon så vaknade han och märkte att han sov på golvet och snart så märkte han att alla hans möbler och alla hans ägodelar var borta.
Allt han hade kvar var en lampa.
Det knackade på dörren. Det var hans vänner som kom in.
Han blev glad när han såg dom. Han berättade allting som hade hänt och han undrade om han kunde bo hos dom ett tag.
Hans vänner tittade på varandra sen så gick de därifrån.
Han undrade vad som hade hänt och varför han inte fick bo hos dom.
Fast då så märkte han att hans vänner hade bara utnyttjat honom för pengar.
Han kände sig som en idiot fast han lärde sig en läxa att inte pengar är allt.
Han blev utslängd ur huset men han tappade inte hoppet.
Nu så var han ute på gatan och berättade sina sagor.
Han trodde att världen ville att han skulle bli en sagoberättare.
12121221221121212
Annas saga
DE TRE BREVEN
Det var en gång, för väldigt länge sedan, tre möss som bodde i en övergiven lada i skogen. Den snälla musen, den lata och den sluga. En bit bort från skogen, ute på landet, ligger det stora kungliga slottet.
En dag var den lilla snälla musen ute och gick. Han gick så långt så att han såg det stora slottet träda fram bland träden. Plötsligt kom en soldat gående på grusvägen, som leder upp till slottet. Han fick syn på musen och ropade glatt: - Hej på dig lilla mus! Skulle du vilja hjälpa mig med en sak? Det är så att kungen har tre väldigt viktiga brev som måste lämnas till hans bror nu i kväll. Men vägen som leder dit är väldigt smal och gropig, så för oss människor skulle det ta en evighet att komma fram. Men för dig, som är en liten och smidig mus skulle det nog inte ta så lång tid. Kungen skulle bli väldigt tacksam kan jag lova, och du får en fin belöning som tack när du kommer fram.
- Okej, det går jag med på. Pep musen svagt.
- Vad bra! Men kom ihåg att du måste följa vägen hela tiden, och inte vika av. Lycka till. Önskade soldaten och räckte över breven. Sedan gick han bort längs vägen.
Musen tog ett fast grepp om breven och gick tillbaka in i skogen. Vägen hem kändes mycket längre, nu när han hade tre stora brev att släpa på. Den lilla musen var alldeles svettig när han äntligen såg ladan.
Hur ska jag orka bära breven ända bort till kungens bror, när jag knappt orkar bära de den här biten in i skogen? Tänkte musen uppgivet.
Då fick han syn på den tjocka lata musen som satt och slöade borta vid en gran och åt på någonting.
Jag kanske kan fråga honom om han vill hjälpa mig bära breven. Tänkte den snälla musen och sprang bort till den lata musen. När han berättade att de skulle få en belöning blev den lata musen genast gladare och sa:
- Om vi får belöning följer jag med! Vi kanske kan fråga den sluga musen om också, då kan vi ta ett brev var.
De två mössen skyndade bort till den sluga musen som satt och läste en bok inne i ladan. De berättade sin plan för musen, och sa att de skulle få belöning om de lyckades.
Den sluga musen nickade fundersamt.
- Vi kan göra ett försök... Svarade han, men mumlade sedan tyst, så att de andra mössen inte hörde:
- Jag ska nog få tag på belöningen själv på något vis.
Senare på eftermiddagen gick de tre mössen bort från ladan med varsitt brev i famnen. Väl ute på den slingriga vägen sa den snälla musen:
- Soldaten sa att det var mycket viktigt att vi följde vägen ända fram.
De började sakta gå längs vägen. När de hade gått en bit började den lata musen dra sig undan och gå väldigt sakta. Rätt som det var hoppade den lata musen av vägen och sprang in i skogen. Han skulle nämligen ta en genväg, så att han fick hela belöningen själv. Han gick, och gick, plötsligt hade han gått så långt att han inte såg vägen han kom från längre. Den lata musen blev rädd och visste inte var han var. Han hade gått vilse.
Samtidigt ute på vägen vände sig den snälle musen om och frågade den sluge:
- Var är den lata musen?
- Han kom nog bara på efterkälken. Men jag kan gå och leta efter honom för säkerhets skull sa den sluga musen slugt, för han hade inte alls tänkt leta efter den lata musen. Han visste nämligen att på en närliggande väg brukade det åka hästkärror, så den sluga musen tänkte hoppa på en kärra som åkte förbi. Han sprang in i skogen och sedan ut på en större väg. Efter en stund kom en kärra farande, han tog sats och kastade sig upp på hästkärran. Men det han inte visste var att kärran inte skulle förbi kungens bror, utan den skulle åt andra hållet.
Samtidigt på den slingriga vägen gick den snälle musen. Han gick i flera timmar och till slut såg han ett ganska litet slott träda fram. Han log belåtet och sprang den sista biten.
Den snälle musen knackade utmattad på den stora träporten. Kungens bror öppnade och frågade sedan:
- Vem är du lille vän?
- Jag kommer med ett brev från kungen sa musen och räckte över brevet.
-Oj, tack så mycket! Sa kungens bror och sken upp.
- Nu ska du få en belöning av mig för ditt goda arbete.
- Men jag har bara ett brev med mig, för de nadra två har mina bröder...sa snälla musen ledsamt.
- Men det gör inget för det står samma sak i de andra breven. Det är så att jag och min bror brukar skicka flera brev för att vara säkra på att de kommer fram! Men det här ska du ha som belöning sa han och räckte fram en liten korg med ost.
- Tack för hjälpen än en gång! Hej då sa kungens bror sedan.
- Tack för osten sa musen och började sakta gå hemåt. När han gått en bit såg han de andra mössen komma gående på vägen.
- Vart tog ni vägen? Frågade den snälla musen.
- Jag försökte gena genom skogen, men då kom jag vilse. Svarade den lata musen.
- Och jag liftade med med en hästkärra men då åkte den åt fel håll. Vad hade du för knep för att komma fram så fort? Frågade den sluga musen.
- Jag följde bara vägen. Sa den snälla musen.
- Det skulle vi också ha gjort... Sa den lata musen och suckade.
- Jag fick de här som belöning sa den snälla musen och höll upp korgen med ost. Men jag orkar inte äta upp alltihop, så vi kan dela på belöningen ändå.
De tre mössen satte sig ner vid vägkanten och mumsade i sig ostarna. Sedan gick de mätta hemmåt igen. Men den sluga och den lata musen har nog lärt sig en läxa. Att i de flesta fallen hjälper det inte att gena!
